Fem barn är fler än fyra elefanter.
Om man skulle bege sig till Frankrike och plugga franska.
Mycket trevligt skulle det vara.
Jag har underliga drömmar.
Visserligen har jag inte drömt att jag mördar Marcellus Wallace på ett tag.
Ett gott tecken, perhaps.
Idag har jag varit och lekt fotbollsskola med barnen i Karlskrona.
Man fick allt lite flashbacks till sina barndoms dagar och han den där stora kärleken of mine.
Nämen.
Här blottlägger jag min själ i offentligt forum. Och drar skam över mig och alla jag känner.
Jag har även satt i mig en groteskt stor glass.
Ugh. Fortsätter det i den här takten kommer jag vara smällfet inom en inte alltför avlägsen framtid.
Lite som Stewie i dagens avsnitt av Family Guy. It was hilarious.
By the way.
Tim Curry är indeed en underbart ond man.
Och "De tre musketörerna" är sannerligen en film man ser alldeles för sällan...
Folk borde döpa sina barn till D'Artagnan. Eller Wolverine.
Har inte bestämt mig för vilket ännu.
Jag avslutar som alltid med orden:
Liberté! Egalité! Fraternité!
Mycket trevligt skulle det vara.
Jag har underliga drömmar.
Visserligen har jag inte drömt att jag mördar Marcellus Wallace på ett tag.
Ett gott tecken, perhaps.
Idag har jag varit och lekt fotbollsskola med barnen i Karlskrona.
Man fick allt lite flashbacks till sina barndoms dagar och han den där stora kärleken of mine.
Nämen.
Här blottlägger jag min själ i offentligt forum. Och drar skam över mig och alla jag känner.
Jag har även satt i mig en groteskt stor glass.
Ugh. Fortsätter det i den här takten kommer jag vara smällfet inom en inte alltför avlägsen framtid.
Lite som Stewie i dagens avsnitt av Family Guy. It was hilarious.
By the way.
Tim Curry är indeed en underbart ond man.
Och "De tre musketörerna" är sannerligen en film man ser alldeles för sällan...
Folk borde döpa sina barn till D'Artagnan. Eller Wolverine.
Har inte bestämt mig för vilket ännu.
Jag avslutar som alltid med orden:
Liberté! Egalité! Fraternité!
Kollektivboende, mumintroll och ljummen öl.
Åh. Jag är ett sådant under av kreativitet.
Idag har jag haft en synnerligen konstruktiv dag.
Jag, Julia och Filip släpade oss, mer eller mindre bakfulla, upp ur sängarna alternativt soffan vid elvatiden, cirka tre timmar efter att Isabella hade begett sig till arbetet. Sedan kollade vi på Mumintrollen. Och ett antal vedervärdiga barnpogram, varav ett handlade om en rosa elefant och en "Trollkarlen-från-Oz"-rip-off-fågelskrämma som var ute på promenad.
Dagen inkluderade även Dodgeball, med en härligt lönnfet Vince, samt ett paket Ben & Jerrys.
Mums. I'd say.
Åh. Vi är en sådan ypperlig familj som lever sida vid sida på Fästningsgatan.
Isabella är försörjande familjefar.
Filip är hemmafru.
Och Julia är... ja, Julia är mest Julia.
Om någon undrar vilken roll jag iklär mig så är jag självutnämnd inneboende.
Alternativt von Hvitlocks bihang.
Alternativt den som klampar in över tröskeln och vrålar: "ge mig maaat!"
Med andra ord: till största del en plåga.
Nåja. Nu sitter jag på min kammare och äter turkiska peppar samt klunkar ljummen öl.
Imorgon skall jag bege mig hem till Lund där jag ska åtnjuta synen av mina och Sofies ypperliga gardiner som vi, observera pluralformen, har sytt själva... (nåja, måhända var det så att jag endast nålade men låt oss nu inte lägga någon vikt vid obetydliga detaljer...)
Annat samhällsnyttigt som jag har åstadkommit den senaste veckan är att titta på samtliga X-men-filmer. Dagens reflektion: Jag vill bli en mutant när jag blir stor.
Dock tycks Julia vara ganska ensam om att sympatisera med och stötta denna ambition.
But why?
Kristianstaddagarna (läs: narrspelen) hade kommit till staden.
Detta var vi givetvis inte svåra att illustrera under en regnvåt Tingsekskonsert på Stora Torg.
Från vänster ger jag er: Julia Laura von Hvitock, Jöns, Gimp-Ellen samt vår alldeles egna Hitler Jugend och tillika entusiastiske stalinist - Filip.
Idag har jag haft en synnerligen konstruktiv dag.
Jag, Julia och Filip släpade oss, mer eller mindre bakfulla, upp ur sängarna alternativt soffan vid elvatiden, cirka tre timmar efter att Isabella hade begett sig till arbetet. Sedan kollade vi på Mumintrollen. Och ett antal vedervärdiga barnpogram, varav ett handlade om en rosa elefant och en "Trollkarlen-från-Oz"-rip-off-fågelskrämma som var ute på promenad.
Dagen inkluderade även Dodgeball, med en härligt lönnfet Vince, samt ett paket Ben & Jerrys.
Mums. I'd say.
Åh. Vi är en sådan ypperlig familj som lever sida vid sida på Fästningsgatan.
Isabella är försörjande familjefar.
Filip är hemmafru.
Och Julia är... ja, Julia är mest Julia.
Om någon undrar vilken roll jag iklär mig så är jag självutnämnd inneboende.
Alternativt von Hvitlocks bihang.
Alternativt den som klampar in över tröskeln och vrålar: "ge mig maaat!"
Med andra ord: till största del en plåga.
Nåja. Nu sitter jag på min kammare och äter turkiska peppar samt klunkar ljummen öl.
Imorgon skall jag bege mig hem till Lund där jag ska åtnjuta synen av mina och Sofies ypperliga gardiner som vi, observera pluralformen, har sytt själva... (nåja, måhända var det så att jag endast nålade men låt oss nu inte lägga någon vikt vid obetydliga detaljer...)
Annat samhällsnyttigt som jag har åstadkommit den senaste veckan är att titta på samtliga X-men-filmer. Dagens reflektion: Jag vill bli en mutant när jag blir stor.
Dock tycks Julia vara ganska ensam om att sympatisera med och stötta denna ambition.
But why?
Kristianstaddagarna (läs: narrspelen) hade kommit till staden.
Detta var vi givetvis inte svåra att illustrera under en regnvåt Tingsekskonsert på Stora Torg.
Från vänster ger jag er: Julia Laura von Hvitock, Jöns, Gimp-Ellen samt vår alldeles egna Hitler Jugend och tillika entusiastiske stalinist - Filip.
Steely Dan Heavy Rollers '07 - Köpenhamn
Ah. Lyckorus.
Synd att man måste vara sofistikerad och sitta stilla i en bänkrad när hela kroppen bara rycker och krampar av längtan att få dansa med. För dansa med det vill man. Ja, fy fan, det här svänger. Och hela publiken är med på noterna. Från de första inledande tonerna i Time out of mind tills musiken två timmar senare har ebbat ut och kvar bara finns en fullsatt Falconer Teater som skakar av stående ovationer.
Grymt!
Men.
Varför spelade de inte Babylon Sisters?
Då hade det - faktiskt - inte kunnat bli mycket bättre.
Om vänskap, scones och perioder då saker och ting inte är som de ska.
Något har gått snett i min och Julias vänskap. Väldigt snett.
Första steget var allvarligt. Därefter har saker och ting bara förvärrats.
Sakta men säkert.
Kommer vi någonsin kunna återgå till att vara de vi en gång var?
Det började, som så mycket ont här i världen gör, med en hårfärgning.
Därefter kom telefonsamtalen.
Telefonsamtal. Detta djävulens påfund.
Jag ringde och frågade om teknik.
En liten bagatell kan vem som helst kanske tycka, men detta var början på slutet.
Jag var dock inte ensam om det här.
Julia hade sin beskärda del i det hela.
Mitt i ett samtal om ingenting började hon ge matlagningstips.
Som om saker och ting inte redan hade gått alltför långt...
Men det var inte förrän under gårdagsnatten som saker och ting ställdes på sin spets.
Det var den sista droppen. Den som fick bägaren att rinna över.
Vi började baka muffins. Klockan tolv på natten.
Och inte vilka muffins som helst.
Citronmuffins.
Ja. Ni läste rätt.
C-I-T-R-O-N-M-U-F-F-I-N-S.
Roten till all världens ondska.
Jag borde kanske inte fortsätta.
Men eftersom jag väl har börjat kan jag lika gärna erkänna allt.
I morse gick jag ut med hunden.
Sedan bakade vi scones.
Och åt dem.
Med te.
Och sylt.
Det är förfärligt.
Kan Herren någonsin förlåta oss våra synder?
Första steget var allvarligt. Därefter har saker och ting bara förvärrats.
Sakta men säkert.
Kommer vi någonsin kunna återgå till att vara de vi en gång var?
Det började, som så mycket ont här i världen gör, med en hårfärgning.
Därefter kom telefonsamtalen.
Telefonsamtal. Detta djävulens påfund.
Jag ringde och frågade om teknik.
En liten bagatell kan vem som helst kanske tycka, men detta var början på slutet.
Jag var dock inte ensam om det här.
Julia hade sin beskärda del i det hela.
Mitt i ett samtal om ingenting började hon ge matlagningstips.
Som om saker och ting inte redan hade gått alltför långt...
Men det var inte förrän under gårdagsnatten som saker och ting ställdes på sin spets.
Det var den sista droppen. Den som fick bägaren att rinna över.
Vi började baka muffins. Klockan tolv på natten.
Och inte vilka muffins som helst.
Citronmuffins.
Ja. Ni läste rätt.
C-I-T-R-O-N-M-U-F-F-I-N-S.
Roten till all världens ondska.
Jag borde kanske inte fortsätta.
Men eftersom jag väl har börjat kan jag lika gärna erkänna allt.
I morse gick jag ut med hunden.
Sedan bakade vi scones.
Och åt dem.
Med te.
Och sylt.
Det är förfärligt.
Kan Herren någonsin förlåta oss våra synder?
