You shall not pass, and such.
Åh. Nu har jag just avslutat ett Sagan om Ringen-marathon.
I brist på bättre sysselsättning (om det finns någon sådan!?) har jag även konstruerat en egenhändig öde ö lista över karaktärer som jag skulle kunna tänka mig att idka sexuellt umgänge med:
1. Faramir
2. Aragorn
3. Legolas
- Med viss reservation för förändringar angående andra- och tredjeplatsen, ty Legolas har en vit häst och silverskimrande klänning och är en mäktig krigsherre medan Aragorn blott är en simpel utbygdsjägare förklädd till kung. Eller om det nu är tvärt om.
Sofie hävdade bestämt att hon, god som hon är, även skulle kunna tänka sig en femkant med samtliga hober om det nu vore för ett så ädelt syfte som att rädda Middle Earth. Personligen saknar jag ett sådant hjältemod och överlåter med glädje ansvaret för mänskligheten och dess överlevnad i hennes kompetenta händer.
Vidare stod Christoffer för dagens mest underhållande tankescenario:
Church of England vs. Theoden King:
- Cake or death?
- DEATH!!!
Humor.
...så har jag härmed lagt ännu ett inlägg om precis ingenting till handlingarna.
Nåja.
Jag avslutar med ett av Legolas många visdomsord:
"This forest is old. Very old"
Classes will dull your mind?
Skriva bör man. När inspirationen faller på.
En spontan räk- och vinkväll blev det denna afton.
Med Russell och "A Beautiful Mind".
Och en och annan diskret tår.
Dock inte lika många som till Skönheten & Odjuret...
Jag är i sanning en räkmissbrukare av sällan skådat slag.
Det är inte bra för hälsan. Eller ekonomin.
Nu är jag ensam och övergiven och står just i begrepp att, med ett till brädden fyllt vinglas i högsta hugg, börja sjunga "doooon't waaaaannaaaa beeee aaaall byyyy myyyyyseeeelf" medan jag sakta vaggar fram och tillbaka på äkta efterfest-manér, ty alla har övergivit mig till förmån för en god natts sömn.
Illa, tycker jag. Ty måndag är den inofficiella vindrickar-kvällen. As many important historians have said.
Nej. Sova. Nu?
Jag avslutar, passande nog, med ett citat från den store John Nash (läs: valfri Hollywood-manusförfattare):
"There has to be a formula for how bad that tie is"
Räkor, Blitzkrieg och kravmärkt vin.
Igår hade jag och Julia grabbkväll.
Det var hockey, hockey, hockey. Mest.
Well.
Tanken var att vi skulle ha förfest hos allas vår favorit-psykolog på Möllevångstorget och sedan dansa oss svettiga på Jeriko all night long. Men icke blev det så.
Linda och David bestämde sig för att lämna landet i all hast.
Även Familjen var splittrad för dagen.
Bella-bella befann sig i Huvudstaden.
Filippo i K-town.
Och i hans sällskap fanns även vår nyinförskaffade post-ordervovve från Staterna; Buster alias Ida.
Kvar stod jag med en ej nyduschad Julia.
Men jag misströstade icke, ty ett kilo räkor och två flaskor kravmärkt vin skulle bli kvällens räddning.
Och vitlök förstås.
Vitlöksbröd. Vitlökssås. Vitlöksmarinerade räkor.
Ja. Tillräckligt mycket vitlök för att ta kål på en hel legion.
X antal timmar, en Tim Burton-film och ett Disneymusik-medley senare hamnade vi hur som helst på Blekingska.
Denna ypperliga nation som nyligen kläckt den ypperliga idén att ta kort i baren.
Ypperligt, tänkte vi och konsumerade öl i inhumana mängder.
And the rest is, som man brukar säga, history.
Idag transporterade vi oss med stor möda från sängen till soffan där vi, som de sanitära katastrofer vi är, intog cola och annat ohälsosamt som skulle kunna leda till en död i förtid.
While watching "Kalle och chokladfabriken".
Tydligen har vi någon inofficiell Tim Burton-festival, me and von H.
Well, nu ser lägenheten ut ungefär som om den har drabbats av Blitzkrieg.
Blame it all on Filip. Han är från München.
Jag avslutar som alltid med orden:
Stay black!
Cake or death?
Det är liksom en av de där faserna som alla, fullt friska människor med något begrepp om vad humor innebär, går igenom här i livet.
Den infaller vanligen någon gång mellan puberteten och klimakteriet.
Och så Coupling. Of course.
Underhållande indeed.
Något som inte är det minsta underhållande är ekonomistudier.
Jag och Bettan ska minsann skända den förste, för eftervärlden kända, nationalekonomens grav.
Tvi honom and such.
Och så är jag enormt bitter för att jag missade Way Out West.
Och så en sak till.
I helgen fick man, som alltid då man passerar staden nattetid en helg, skåda en hel del Kristianstadspack.
Jag säger som allas vår vän Johan Glans skulle ha gjort:
"Någon har kissat i den genpoolen"
I love the smell of Europe in the morning.
Åh. Nu har jag just intagit min veckoranson av räkor. Mums.
Jag är i sanning räkätarnas okrönte mästare.
Söndagen började som de flesta söndagar gör, det vill säga i en säng på Fästningsgatan.
Därefter intog vi, som de sanna brittiska överklasskärringar vi är, scones och te.
Medan vi kollade på Läderlappen.
Läderlappen är en man med en bil.
Gårdagskvällen förflöt i vittvinets tecken.
Filips föräldrar hade donerat vin till familjen på Fästningsgatan.
Sådant uppskattas.
Att donera vin till behövande borde sannerligen vara en medborgerlig plikt.
Och så träffade vi Kristianstadsbladet på stan.
Representanten för allas vår lokalblaska befann sig minst sagt i ett alkoholiserat tillstånd.
Dagens tillkännagivande:
Härmed är jag officiellt bostadd i lägenheten på Fästningsgatan, ty min limegröna tandborste har intagit huset.
Beware!
Kollektivboende, mumintroll och ljummen öl.
Idag har jag haft en synnerligen konstruktiv dag.
Jag, Julia och Filip släpade oss, mer eller mindre bakfulla, upp ur sängarna alternativt soffan vid elvatiden, cirka tre timmar efter att Isabella hade begett sig till arbetet. Sedan kollade vi på Mumintrollen. Och ett antal vedervärdiga barnpogram, varav ett handlade om en rosa elefant och en "Trollkarlen-från-Oz"-rip-off-fågelskrämma som var ute på promenad.
Dagen inkluderade även Dodgeball, med en härligt lönnfet Vince, samt ett paket Ben & Jerrys.
Mums. I'd say.
Åh. Vi är en sådan ypperlig familj som lever sida vid sida på Fästningsgatan.
Isabella är försörjande familjefar.
Filip är hemmafru.
Och Julia är... ja, Julia är mest Julia.
Om någon undrar vilken roll jag iklär mig så är jag självutnämnd inneboende.
Alternativt von Hvitlocks bihang.
Alternativt den som klampar in över tröskeln och vrålar: "ge mig maaat!"
Med andra ord: till största del en plåga.
Nåja. Nu sitter jag på min kammare och äter turkiska peppar samt klunkar ljummen öl.
Imorgon skall jag bege mig hem till Lund där jag ska åtnjuta synen av mina och Sofies ypperliga gardiner som vi, observera pluralformen, har sytt själva... (nåja, måhända var det så att jag endast nålade men låt oss nu inte lägga någon vikt vid obetydliga detaljer...)
Annat samhällsnyttigt som jag har åstadkommit den senaste veckan är att titta på samtliga X-men-filmer. Dagens reflektion: Jag vill bli en mutant när jag blir stor.
Dock tycks Julia vara ganska ensam om att sympatisera med och stötta denna ambition.
But why?
Kristianstaddagarna (läs: narrspelen) hade kommit till staden.
Detta var vi givetvis inte svåra att illustrera under en regnvåt Tingsekskonsert på Stora Torg.
Från vänster ger jag er: Julia Laura von Hvitock, Jöns, Gimp-Ellen samt vår alldeles egna Hitler Jugend och tillika entusiastiske stalinist - Filip.
Reflektion kolon.
Idag ägnades dagen åt en smula gymnasietidnostalgi. Nå, inget ovanligt kanske, tänker de som känner mig och som vet att min beundran (läs: besatthet) av allas vår magister Leo är det närmaste religiositet jag någonsin kommer komma. Nåja, kontentan av det hela var att jag kom på att mina imperialistvänner just nu befinner sig på andra sidan jordklotet och planerar kängurujakt med von Obbe eller dylikt medan jag tvingas utstå plågan av torr pol. mag-humor vilken jag, för er som undrar, kan informera har ungefär samma underhållningsvärde som Utvandrarna (ni som inte känner till detta ypperliga verk hänvisas gladeligen till Egon som kan göra en synnerligen kärnfull sammanfattning!). Well, denna kortare stund av reflektion fick mig hur som helst att inse att obefintlig humor borde bestraffas med giljotinering på offentlig plats, allra minst. Och när vi ändå berör ämnet franska revolutionen så måste sägas att åh, åh, ååååh, jag vill till Paris och göra en rekonstruktion av stormningen av Bastiljen. Och så vill jag gå på Moulin Rouge. Och se Lilian - den enda sanna reinkarnationen av Hitler - dansa can-can. Och så vill jag strosa längst med Seine och ta mig den långa klättringen upp till Sacre Coeur för Paris är så grymt jäkla bra och jag vill bo där nu, nu. Ja, det vill jag. Och så vill jag till la Côte d'Azur och åka på Rue de soleil och gå längst med strandpromenaden i Cannes och leka kurragömma i Monacos gränder. Och det hela skulle bli fulländat med Julia vid min sida för vi kan minsann säga både peutetre och je ne sais pas, vilket förövrigt är ungefär allt man behöver kunna för att klara sig helskinnad genom 6 års studier i franska.
I övrigt tycker jag att det är hög tid för Malin och Christoffer att sluta försöka ta livet av sig med hjälp av Borka och istället släpa sig hem till oss behövande. En sak vet jag. Och det är att i sommar ska vi ha paddel- och rensafari i Immeln och fest med pripps-blå-reklam-och-tommy-nilsson-tema på klipporna. Och när kvällen är över ska vi ha satt läppstiftsfläckar och spillt rödvin på varandras vita linnekläder och sedan ska vi avsluta det hela med att bada nakna bland kräftor, korvar och renar under stjärnorna. Yes. Som jag längtar.
Jag & Malin vid elden, under stjärnorna på vår halvö.
Bloggar är grejen.
Obviously är bloggar grejen. Så Johanna skaffar en.
